Mariette Östberg bor och lever på en mjölkgård i Halland. Där har hon och hennes partner 360 mjölkkor plus rekrytering.
Det här är Mariettes berättelse som tagit henne ut på tävlingsbanorna både i Sverige och internationellt.

Hur kom det sig att du började använda vallhundar och hur längesedan är det?

– Jag köpte min första border collie 2000. Tanken var ju inte från början, som för så många andra, att ha den till vallning utan till bruks och lydnad. Men sedan så halkade jag in på spåret genom att jag började jobba på en mjölkgård. Och sedan 2003 så köpte vi egen gård uppe i Dingle. Och på den vägen är det.

Mariette fick lite problem med sin första hund.

– Han vallade väl inte bilar egentligen. För jag tycker inte att de vallar bilar utan anledningen till att de har utövat vallningsbeteende på bilar är ju ofta för att de tycker att bilarna är läskiga.

Mariette fick då hjälp av Maud Grönberger.

– Hon är otroligt duktig på kommunikation, människa, och hund, och jag fick bra hjälp.

Mariette träffade P-O på mjölkgården, där hon jobbade. Han använde hundar i jobbet med korna och var dessutom instruktör så där tog det fart med vad en vallhund kunde användas till.

Var kommer dina influenser vad gäller träning ifrån idag?

– Det är ju en väldigt stor skillnad emot när jag började. När jag började träna för Jonas Gustafsson fick jag en helt annan syn på hur lite kapacitet vi egentligen utnyttjade av hundens egna egenskaper, genom att vi vill vara där hela tiden och styra och bestämma. Hundarna kan ju egentligen så mycket mer än vad vi kan. Att liksom vända på det, att inte tro att det är vi som hela tiden ska stå där och styra hunden.

– Utan att vi tränar hunden till att utveckla sina egenskaper. Och att sedan själv kunna utföra arbetet. Givetvis med vår hjälp. Men att det är hunden som har huvudansvaret för arbetsuppgiften. Och jag hjälper till.

Mariette säger att det här har ändrat hela arbetssituationen för henne och hennes hundar.

– Hundarna är mycket tryggare med sina arbetsuppgifter. De vet vad dom ska göra och vad jag förväntar mig av dom. Det kan vara uppgifter som att hämta hem korna, flytta mellan hagar, ta ut dom på väg ibland, eller ta hem enstaka djur som kanske är sjuka eller ska kalva. Förflyttningar och sorteringar. Jag ska sortera ut ett gäng som jag ska dräktighetsundersöka. Det kan jag göra själv med hjälp av hunden, istället för att jag behöver ha någon människa som hjälper mig. 

Mariette menar att tidigare ägnade hon tiden till att hålla koll på hundarna, nu börjar hon i en annan ände. Det viktigaste för Mariette nu är att hundarna ska bli trygga med djuren.

Hur ser du på utvecklingen i Sverige? Har djurhanteringen blivit bättre sedan du började?

– Det har absolut blivit bättre. Det har det. Men jag får ju ett antal samtal per år. Med frågan att min hund är tuff på fåren. Jag tror den skulle passa på nöt. Vilket jag inte håller med om. En hund som inte är trygg med fåren, och inte kan hantera dom på rätt sätt. Varför skulle det passa bättre på nötdjuren? Oftast beror det på en brist hos hunden. Det är självförtroendet som brister. Då bör man jobba med det.

Mariette grundtränar sina hundar på får men jobbar parallellt med att vänja dem vid nötdjuren. Försöker bygga ett självförtroende och möta huvudet på korna.

– Idag så jobbar jag i början mot ett staket. Det allra första jag gör är att försöka få mina hundar trygga med djuren, dom ska känna sig trygga nära djuren. För då händer det ju inte så mycket sen. När de har den biten att de inte tycker att djuren är läskiga. Vi får visa dem att det här är inget farligt. Går du bara så kommer de att flytta sig.

Nästa steg är att plocka fram hundens naturliga egenskaper. Att vilja jobba med huvudet på djuren. 

– I början kanske jag har lina på hunden. Och då kan jag hjälpa hunden med linan. Du ska upp och vara där huvudet är. För det enda stället en hund kan prata med djuren på.

Det viktigaste i fortsättningen när hunden är trygg med djuren är att få hunden att förstå var den ska vara placerad i förhållande till djuren, säger Mariette.

– Man måste ha förståelsen för var hunden måste befinna sig i förhållande till fåren. Att en hund mitt bakom fåren… Ja, men det säger ju till fåren att du ska öka tempot. Fåren ser inte hunden. Hunden ska vara där ute på sidan. Hunden ska inte hålla på och flanka in bakom fåren. Så vida inte fåren tänker stanna. Utan bli och håll din position och bli kvar där. Och det är kanske sådana saker som jag inte har tänkt på så mycket innan jag träffade Jonas Gustafsson.

– När mina hundar hämtar får till exempel och fåren ökar i tempo, då flankar de själva ut nu. Jag behöver inte be dem om det, därför att de förstår var som ska vara i förhållande till fåren. Mina hundar kan ju nästan gå upp framför korna och prata med djuret. Och sen tillbaka utan att korn vänder. Det är en rätt häftig kommunikation när hunden börjar förstå det där.

Mariette berättar att hon var på en tävling i Norge där domaren innan tävlingen sa att går hundarna för fort i framdrivningen och ni inte försöker gör något åt det blir ni diskade.

– Och då hjälper inte ett sakta-kommando, för det kanske håller i 3 meter, hunden är helt enkelt i fel position i förhållande till fåren.

Vad vill du se hos en vallhund idag?

– Det jag vill se hos en vallhund idag är att den är avslappnad med djuren, och att den alltid har en vilja att gå framåt. Vår uppgift är att plocka fram hundarnas instinkter.

Dit kommer Mariette genom att börja på små ytor men påpekar att det finns två aspekter på detta.

– Man kan träna men bara till en viss gräns för det handlar också om avel, det finns linjer med hundar som är coola i förhållande till djuren och det måste man också ta med i beräkningen.  Det var inte förrän jag var i Wales förra året som jag verkligen förstod ytterligare ett snäpp vad en vallhund måste kunna. Jag tänker att vi måste tänka ur ett internationellt perspektiv, om vi vill ha kvar border collien med alla sina instinkter och kunskaper.

Har tävlingsverksamheten blivit bättre?

– Rent djurhanteringsmässigt så har den det. Men det känns inte  som att tävlingsverksamheten bygger på att det ska vara en kul grej där vi träffas och ha trevligt ihop. Det blir för mycket jagande av de här rankingpoängen. Så jag är ju för att man hittar ett annat system. Att vissa tävlingar är för att kvala och andra har vi liksom bara för att det är kul.

– Nöttävlingarna undrar jag om de fyller sin funktion. För mig är tävlingarna till för att vi ska utvärdera vår avel, jag anser nog att vi kan se att det lika bra på fåren som vi kan på nöten faktiskt. Vi går mot större och större nötbesättningar vilket gör att det inte går att valla in djuren på samma sätt som med en mindre besättning, så som man gör inför tävling, utan man får bara hantera dom. Oftast kräver det då en hund som tar det lugnt, rör sig lugnt och håller avstånd. På nöttävlingar upplevde jag ofta att djuren många gånger accepterade en hund som låg på för mycket. Gör dom det på djur som inte är invallade så drar dom. Det sista jag vill är att djuren springer i panik. Hundarna blir mer ifrågasatta av mest nyfikna kor. Det finns väl även en och annan som vill jaga bort hunden också. Så det krävs en hund som arbetar lugnt och är så pass modig att den vågar stå kvar och gå framåt när den blir ifrågasatt. 

Det finns ett förslag från Tävlingskommittén om att låta utlandsregistrerade hundar delta på våra inofficiella tävlingar, på dispens. Vad tycker du om det?

– Ja, jag tycker att de ska få vara med. Sen så förstår jag ju grejen att vi behöver köra det via tavlic (tävlingslicens via SKK).

Vad är det som gör att du fortsätter med vallning?

– Det är för att jag behöver mina hundar hemma på gården. Det är klart att jag framför allt har ett behov av det. För jag skulle inte vilja springa själv. Det är både tidsbesparande och och besparande på antal människor som behövs. Sen det blir ju en ekonomisk fråga också. 

– Vi borde försöka visa upp lite mer för många bönder vad hundarna kan användas till, att det inte bara är att hämta hem korna utan att de kan göra så mycket mer. Då kommer ju kanske också intresset för att, ja men om jag tränar den lite med detta, då kan jag ju använda den till det också. Så sparar jag lite tid där och sparar lite pengar där.

Text: Kicki Myrberg