Våra Klubbmästerskap i fårvallning inom Upplands Vallhundsklubb har fört en tynande tillvaro de senaste åren. Varför?

Ja, kanske att andra mer prestigefyllda tävlingar har gjort att mindre tävlingar tappat sin attraktionskraft. Eller kanske att många medlemmar inte alls är så väldigt intresserade av att tävla, utan – förhoppningsvis – mest ser nyttan av att ha sin vallhund som bästa arbetskamraten hemma på gården?

Vi i styrelsen har diskuterat frågan, vänt och vridit på argumenten för och emot KM, på många av våra möten. Det krävs ändå en hel del tid och energi för att anordna ett KM och alla vet hur frustrerande det känns när antalet anmälda blir för få för att kunna ro det hela i land. Men samtidigt kändes det väldigt tråkigt och lite andefattigt att det enda tillfället under året som vi kunde erbjuda alla våra medlemmar att träffas var på årsmötet.

Ville våra medlemmar ens ha ett KM? Som ni förstår hade vi många fler frågor än svar. Så vi frågade helt enkelt våra medlemmar på vårt senaste årsmöte, som var hyfsat välbesökt, vad de tyckte och kände inför KM. I små grupper fick deltagarna på mötet prata ihop sig och besvara ett antal av våra frågor. Resultatet blev att hundra procent ville ha någon form av tillfälle där det viktiga var att träffas och ha trevligt och där tävlandet inte stod i fokus, men gärna fanns med också.

Styrelsen tillsatte en grupp
Önskemålet var alltså att vi skulle ha någon form av inbjudande aktivitet, så mycket förstod vi. Till slut blev vi en grupp på tre personer som ville jobba med det här. Vi bor ganska nära varandra, känner varandra sedan tidigare och dessutom var en av oss, Anna, villig att både låna ut sin mark och sina får för att få till den här dagen som vi kallade för Klubbdag och den skulle bli av den 24 augusti. Vi träffades ganska ofta under sommaren för att planera dagen och dela upp olika ansvarsområden och när Klubbdagen närmade sig testade vi också banan och de olika moment som lagtävlingen skulle innehålla med våra hundar.

Alla skulle känna sig välkomna
Vår målsättning var att våra nya-, gamla-, erfarna- nybörjar- och tävlingsintresserade medlemmar skulle vilja anmäla sig. Och inte minst ville vi att de som aldrig skulle anmäla sig och sin vallhund till en tävling också skulle bli sugna på att komma. Någon liten ”arbetsuppgift” borde det finnas för alla – oavsett bakgrund och intresse. Att det skulle bli en lagtävling, det stod tidigt klart för oss. Men under Klubbdagen skulle vi dessutom hinna fika ihop, gärna kunna bjuda på en uppvisning av något slag och som avslutning bjuda alla deltagare på en avslutande gemensam måltid. Vi tyckte också att även om man inte ville delta i lagtävlingen skulle den här dagen kunna locka, om inte annat för att träffa nya och gamla vänner. Helt enkelt en trivsam och mysig söndag med en tävling utan större prestige, men däremot mycket samarbete, både inom lagen och med vallhundarna.

Tranvik en perfekt plats
Någon mil söder om Norrtälje ligger Tranvik, där Anna och Tomas Engströms får och nötdjur under perioder går och betar. Gården Tranvik är en del av ett naturreservat som också sträcker sig en bit ut till skärgårdsöar. Platsen för vår lagtävling var på en av de långsträckta gräsvallarna. I en av ekonomibyggnaderna fanns möjlighet för oss att samlas under tak ifall att det skulle regna (vilket det skulle visa sig göra – ganska rejäla skurar till och med). 

Först tog vi en fika
När alla anmälda hade kommit och blivit avprickade bjöd vi på fika med bullar och sedan berättade vi om hur vi hade tänkt oss dagen och presenterade oss. Givetvis skulle deltagarna få reda på hur lagindelningarna såg ut och vi informerade också genom en banvandring hur de olika momenten som väntade lagen var tänkta att genomföras. Det gick bra att delta med flera hundar i lagtävlingen, men då fick man också vara medlem i olika lag. Många tog chansen och anmälde mer än en hund.

Lagtävlingen
Vi valde att göra så att det var vi i vår lilla arbetsgrupp som skulle sätta ihop lämpliga lag när anmälningstiden hade gått ut. De som anmälde sig fick berätta kort om sin egen kunskap och hundens meriter och erfarenhet. Även de som ville komma, men inte hade någon hund eller kanske en som inte var tillräckligt tränad skulle få vara med i något lag – men utan hund. Efter en lite försiktig start med bara ett par anmälningar så nästan exploderade det! Vi hade hoppats på en 15 till 20 anmälningar, men det blev 40 stycken till slut. Och blandningen av de som anmält sig när det gällde både herdarnas och hundarnas erfarenheter var helt perfekt för att kunna sätta ihop en tre till fyra ekipage och personer i varje lag. Vi ville också att nya och ”gamla” medlemmar skulle blandas i lagen. Lägsta krav för att få använda sin hund var att den skulle vara ordentligt grundtränad och lydig för att kunna arbeta med en flock får på ett öppet fält.

Arbetsuppgifterna för lagen
Momenten skulle vara sådana som förekommer hemma på gården; att hämta och samla en lite större grupp – vi valde att ha tio stycken får – och sedan kunna fålla in dem. I samband med det hade vi egentligen tänkt ut ett hanteringsmoment när fåren var i fållan, men när vi testkörde banan och alla moment själva, märkte vi att tiden inte skulle räcka till för det. Efter att fåren tagits ut ur fållan skulle de gå slalom genom en räcka utsatta koner. Kanske mest ett cirkusmoment, men här krävdes det att vallhunden var hörsam och lydig samt att herden kunde hantera hunden och styra fåren i ett lagom tempo. När slalomen var genomförd skulle fåren tas igenom en ränna (en sådan som finns med på VP och ofta används vid hantering i stall eller hage). När fåren passerat genom rännan skulle de tas till en större djurvagn och där lastas på och sedan av. Nästa moment var att dela flocken i två så numerärt jämna grupper som möjligt. Den ena gruppen med får skulle bara passas och hållas kvar på en av laget vald plats. Den andra gruppen skulle vallas tillbaka till fållan och fållas in och sedan ut igen. När det var klart så återstod för laget att samla ihop flocken och därefter ta dem till uttaget och vidare till en hage.

Vi hade till en början tänkt att vi skulle ha en eller ett par domare. Men de som vi önskade skulle döma och som tillfrågades kunde dessvärre inte. Då bestämde vi istället att lagen skulle bedöma varandra och dela ut poäng – på ett protokoll – på både genomförande av de olika momenten men också djurhanteringen och lagandan. Vid närmare eftertanke tyckte vi att den idén var utmärkt, då fick alla vara ordentligt aktiva åskådare och kanske lära sig lite på vägen. Vi bestämde ordningen för vilket lag som skulle fungera som domargäng för något av de andra lagen. I sista stund blev det så att Kenth Svartberg (som var en av de vi ville ha som domare) kunde komma, men istället för att döma fick han vara referee till lagen om de behövde råd och hjälp hur de skulle bedöma kniviga situationer. Jag tror att det blev en bra lösning.

Hur gick det?
Jag och Anna befann oss under hela lagtävlingen i hanteringen där vi portionerade och ställde ut fårgrupperna som skulle ut på fältet för varje lag. Det vi såg från vår något avlägsna position var att en av de många stötestenarna för lagen var hålla den ena avskilda gruppen av får lugn och stilla efter delningen. Något annat som vi fick till oss att det var väldigt ovant att arbeta i grupp och genomföra olika moment. Lagen fick själva fördela inom sig vem som skulle göra vilket moment, inget ekipage fick göra alla moment. Det är lätt att fastna i individuellt tävlingstänk och glömma att lagkamraterna kan vara hur behjälpliga som helst, som att öppna och stänga grindar till fållor och vagnar till att blockera olika former av attraktiva drag för fåren. Sådant som man självklart tar hjälp av med hemma på gården om man skulle ha någon i närheten. Vi hade förstås prisutdelning, men vilket lag som vann och så vidare… nej, det var ju faktiskt inte direkt huvudsaken. Vi hoppades mest att alla skulle ha haft en bra dag och kanske mött några nya utmaningar för både sig själva och sina hundar och kanske också träffat någon ny kompis.

Sedan blev det en Fika till
Vi hade ju utlovat en uppvisning. Både förstås för våra egna medlemmar, men också för intresserade från Upplands Fåravelsförening. De senare hade kontaktat oss och ville gärna visa sina medlemmar nyttan av en vallhund på fårgården – vi bjöd in dem till vår Klubbdag. Som uppvisning visade vi det som, enligt SVaK, ska kunna krävas av en vallhund, alltså ett Vallhundsprov. Karin Olsson och hennes unga border collie Fika fick uppdraget att visa hur det ska gå till. Kenth berättade för åskådarna vad som hände på banan och vad det är man vill se att hunden har anlag för som vallhund och hur samarbetet med föraren bör ser ut. Jag är nästan säker på att lilla Fika hade blivit godkänd.

Nu var vi rejält hungriga
I takt med ett härligt ösregn tog sig samtliga ganska snabbt på plats under tak där en god buffé hade dukats fram bestående av välsmakande tjälknölar av både nöt och älg (från Mörtsunda gård) samt olika sallader, bröd och lite annat smått och gott. Efter prisutdelningen – alla deltagare fick förstås pris – blev det ett quiz om får som avslutning för oss tvåbenta. Mörtsundas tackor gick lite trötta men förnöjda i sin hage och betade medan vallhundarna som jobbat under dagen (tror jag) sussade gott. Stort tack till alla som kom – ni gjorde den här dagen riktigt minnesvärd för oss!

Visa omsorg om fåren
För oss som är djurbönder är omsorgen om våra djur det viktigaste. Vallhunden är ”bara” vårt viktiga verktyg för att få arbetet att flyta lättare och med mindre stress för både djuren och oss. För om inte djuren mår bra kommer ingenting att gå bra för gården – vilket märks i plånboken. Vi är helt enkelt rädda om våra djur, därför önskade vi att se att djurhanteringen var i fokus. Jag hoppas verkligen att det överlag blev så. För precis som Karin (i vår arbetsgrupp) så klokt sa: ”den här dagen ska ingen av fåren komma ihåg efteråt”. Så kan jag önska att varje träningstillfälle eller tävling skulle vara för djuren som vi använder oss av vid träning och tävling!

Arbetsgruppen bestod av:
Anna Engström
Karin Olsson
Lotta Treiberg

Och dessutom hade vi support av:
Elin Esperi
Kenth Svartberg
Micke Franzén

Text Lotta Treiberg
Bilderna tagna av Lotta Treiberg och bilden inomhus på Quiz av Kia Zetterman