{"id":11855,"date":"2026-02-19T11:24:57","date_gmt":"2026-02-19T10:24:57","guid":{"rendered":"https:\/\/svak.se\/?p=11855"},"modified":"2026-02-19T11:25:30","modified_gmt":"2026-02-19T10:25:30","slug":"det-har-vill-jag-agna-resten-av-livet-at","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/svak.se\/index.php\/2026\/02\/19\/det-har-vill-jag-agna-resten-av-livet-at\/","title":{"rendered":"\u201dDet h\u00e4r vill jag \u00e4gna resten av livet \u00e5t\u201d"},"content":{"rendered":"\n
\n

F\u00f6dd och uppvuxen i G\u00e4vle hamnade Lisbeth Iller som 25-\u00e5ring p\u00e5 en gammal jordbruksfastighet i H\u00e4lsingland 1983. D\u00e4r m\u00f6tte hon b\u00e5de f\u00e5r och vallhund och ett liv hon ville forts\u00e4tta med.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Hur kom det sig att du b\u00f6rjade anv\u00e4nda vallhundar och hur l\u00e4ngesedan \u00e4r det?<\/em><\/p>\n\n\n\n

\u2013 N\u00e4r jag kom till den d\u00e4r g\u00e5rden som st\u00e5tt tom i \u00f6ver 30 \u00e5r s\u00e5 var det v\u00e4ldigt primitivt, jag fick l\u00e4ra mig allt om djuren och vallhundar den h\u00e5rda v\u00e4gen. Mannen jag bodde med var resemont\u00f6r och hade blivit fr\u00e4lst p\u00e5 f\u00e5r och d\u00e5 skulle man ha vallhund, hade han f\u00f6rst\u00e5tt.<\/p>\n\n\n\n

De kontaktade Henry L\u00e4tt som var valpf\u00f6rmedlare p\u00e5 den tiden. <\/p>\n\n\n\n

\u2013 S\u00e5 valpen och jag kom ungef\u00e4r samtidigt till g\u00e5rden.<\/p>\n\n\n\n

Lisbeth var ensam mycket d\u00e5 resemont\u00f6ren var ute p\u00e5 v\u00e4garna.<\/p>\n\n\n\n

\u2013 D\u00e5 n\u00e4r man hade f\u00e5tt en vallhundsvalp s\u00e5 skulle man ju g\u00e5 p\u00e5 kurs och l\u00e4ra sig valla med den. Jag b\u00f6rjade n\u00e5gon lydnadskurs i X-l\u00e4ns vallhundsklubb. Det h\u00e4r var 1983 och hunden hade blivit lite drygt \u00e5ret n\u00e4r jag b\u00f6rjade p\u00e5 kurs med honom. Jag k\u00e4nde direkt att det h\u00e4r med f\u00e5r och vallhund var vad jag ville \u00e4gna resten av livet \u00e5t. Och det har jag ju verkligen gjort ocks\u00e5. F\u00f6r det var ju inte bara n\u00e5gon nyck. Men det har varit en v\u00e4ldigt l\u00e5ng, h\u00e5rd och jobbig v\u00e4g. <\/p>\n\n\n\n

\u2013 Men jag har aldrig tvivlat utan jag har k\u00e4nt att det \u00e4r det h\u00e4r jag vill h\u00e5lla p\u00e5 med. Ekonomiskt s\u00e5 \u00e4r det sv\u00e5rt att f\u00f6rs\u00f6rja sig p\u00e5 det. Jag har haft bokf\u00f6ring vid sidan om. Och det var ju s\u00e5 bra f\u00f6r jag kunde sk\u00f6ta bokf\u00f6ring hemifr\u00e5n. Det var ju ingen som s\u00e5g hur jag s\u00e5g ut n\u00e4r jag satt vid skrivbordet om jag satt i l\u00e5ngkalsonger. Mellan varven har jag sprungit ut och fixat n\u00e5gra lamningar. S\u00e5 det har passat mig utm\u00e4rkt.\u00a0<\/p>\n\n\n\n

Var kommer dina influenser vad g\u00e4ller tr\u00e4ning ifr\u00e5n idag?<\/em><\/p>\n\n\n\n

\u2013 Det var inte s\u00e5 m\u00e5nga som kunde det h\u00e4r i Sverige d\u00e5, faktiskt p\u00e5 80-talet. Men det fanns ju de som hade varit i Storbritannien och tittat. Innan jag gick med i klubben s\u00e5 vet jag att Isi Awes hade varit h\u00e4r uppe i X-l\u00e4n och haft en kurs. Alla gjorde s\u00e5 gott de kunde f\u00f6rr i tiden. Men man inser att man kunde inte s\u00e5 mycket egentligen. Jag blev direkt involverad i det h\u00e4r med styrelse och kommitt\u00e9er i klubben h\u00e4r. F\u00f6r det fanns ju inte s\u00e5 mycket folk. Och s\u00e5 fick vi kontakt med andra klubbar runt om i Sverige. Det var det alltid n\u00e5gon som kanske hade f\u00e5tt hit en instrukt\u00f6r som kunde lite mer. Och s\u00e5 kunde man anm\u00e4la sig p\u00e5 den kursen. Och s\u00e5 h\u00f6ll det p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Vid det h\u00e4r laget hade f\u00e5rflocken vuxit till 150 tackor och dessutom n\u00f6tdjur ovanp\u00e5 det.<\/p>\n\n\n\n

\u2013 Jag fick jag ju prova mig fram i b\u00f6rjan. Den stackars hunden skulle dessutom valla in de djur som jag hade. Och varken han eller jag kunde s\u00e5 mycket fr\u00e5n b\u00f6rjan. Men s\u00e5 b\u00f6rjade man ju g\u00e5 kurser och f\u00f6rst\u00e5 vad det gick ut p\u00e5. Eftersom jag tyckte det h\u00e4r var livet s\u00e5 s\u00e5g jag till att komma p\u00e5 s\u00e5 mycket kurser jag kunde. Och tr\u00e4na s\u00e5 mycket jag kunde. Jag tyckte jag det var kul att \u00e5ka och t\u00e4vla ocks\u00e5. D\u00e5 \u00e5kte man runt och fick tr\u00e4ffa andra m\u00e4nniskor och se andra hundar och se hur de tr\u00e4nade sina hundar. S\u00e5 fick man ju kontakter.
<\/p>\n\n\n\n

\u2013Mycket influenser fr\u00e5n utlandet har det varit. Jag har sj\u00e4lv varit i Storbritannien p\u00e5 n\u00e5gra resor. Inte s\u00e5 m\u00e5nga men 3-4 veckor \u00e5t g\u00e5ngen. Har bland annat varit hos Julie Hill och Bobby Henderson. Vidare hos Bobby Dalziel. Har ocks\u00e5 haft turen att kursa f\u00f6r Derek Scrimgeor, Johnny Wilson, Ricky Hutchinson med flera duktiga vallhundshundf\u00f6rare. D\u00e4r \u00e4r ju det h\u00e4r med den h\u00e4r praktiska vallningen, om jag f\u00e5r kalla det s\u00e5. Jag tycker att den \u00e4r grunden i det hela, att man anv\u00e4nder hunden till att hantera djur. Det \u00e4r det viktiga.<\/p>\n\n\n\n

Hur ser du p\u00e5 utvecklingen i Sverige? Har djurhanteringen blivit b\u00e4ttre sedan du b\u00f6rjade?<\/em><\/p>\n\n\n\n

\u2013 Ja, det \u00e4r ju j\u00e4tteskillnad. Idag \u00e4r det ju en v\u00e4ldigt fin djurhantering och det \u00e4r ju s\u00e5 det ska vara. D\u00e5 i begynnelsen s\u00e5 var det v\u00e4l kanske inte lika bra. Det var stressigare. Hundarna fick springa p\u00e5 mera. Vi hade en annan typ av hundar ocks\u00e5. Det var kroppssvallare f\u00f6rut. <\/p>\n\n\n\n

\u2013 SVaK var ocks\u00e5 vetgiriga och tog in influenserna fr\u00e5n Storbritannien och f\u00f6rstod att utveckla aveln. Men Storbritannien har ett helt annat f\u00e5rklimat. Man skulle ju \u00f6nska att man kunde ha 1000 tackor uppe p\u00e5 hillen. Det vore ju underbart. S\u00e5 hade det varit idag s\u00e5 skulle jag absolut g\u00f6ra som de h\u00e4r unga tjejerna, nuf\u00f6rtiden. \u00c5ka dit och jobba. Men det var ju inte att t\u00e4nka p\u00e5 d\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

\"Lisbeth\n\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t<\/svg>\n\t\t<\/button>
Lisbeth Iller h\u00e5ller kurs. Foto:Katarina Eriksson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Har t\u00e4vlingsverksamheten blivit b\u00e4ttre?<\/em><\/p>\n\n\n\n

\u2013 Ja, b\u00e5de hundar och f\u00f6rare har blivit mycket duktigare. Det \u00e4r ju stor skillnad. Vi har ju en liten annan typ av hund nu. D\u00e5 i b\u00f6rjan hade vi ju bara kroppssvallare. Men s\u00e5 b\u00f6rjade vi importera lite hundar. <\/p>\n\n\n\n

\u2013 Sedan kom den h\u00e4r unghundsbeskrivningen som faktiskt var bra. Den gick ut p\u00e5 att man skulle titta p\u00e5 de unga hundarna i s\u00e5 tidigt stadie som m\u00f6jligt, f\u00f6r att se vilka anlag de hade. Och f\u00f6rs\u00f6ka\u00a0 utr\u00f6na hur stor arvbarhet de olika anlagen hade. D\u00e4rf\u00f6r var genetiker inkopplade, bland annat Lennart Svensson. Vi fick hj\u00e4lp med att titta p\u00e5 det rent vetenskapligt och d\u00e5 tror jag det hade stor betydelse f\u00f6r vilka hundar som gick till avel. Vi fick in hundarna med mer eye och som hade mer k\u00e4nsla f\u00f6r djuren. De b\u00f6rjade f\u00e5 ett litet annat arbetss\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n

\u2013 Men i jobbet som domare ser jag idag ibland att vallhunden inte \u00e4r redo f\u00f6r uppgiften, det finns en tendens att man vill komma ut p\u00e5 t\u00e4vlingar lite f\u00f6r fort. Hundarna \u00e4r inte riktigt utbildade och de kanske inte riktigt f\u00f6rst\u00e5r sj\u00e4lva vad de h\u00e5ller p\u00e5 med heller. S\u00e5 den h\u00e4r t\u00e4vlingsviljan har blivit lite st\u00f6rre p\u00e5 bekostnad av grundutbildning och k\u00e4nsla f\u00f6r hundens arbete. Man kanske skulle ha gjort tr\u00e4ningen lite omsorgsfullare och tagit in lite sv\u00e5righeter i tr\u00e4ningen. Det \u00e4r inte bara rakt p\u00e5 en plan yta, utan det \u00e4r lite skiftande terr\u00e4ng. Man tr\u00e4nar p\u00e5 lite olika djur, en del som \u00e4r l\u00e4ttr\u00f6rliga, en del som verkligen m\u00e5ste vara \u00f6vertygad om att de ska g\u00e5. S\u00e5 att hunden k\u00e4nner sig bekv\u00e4m i situationen.<\/p>\n\n\n\n

Vad vill du se hos en vallhund idag?<\/em><\/p>\n\n\n\n

\u2013 H\u00e4mtet tycker jag \u00e4r v\u00e4ldigt viktigt, att den \u00e4r en naturlig h\u00e4mtare. Just det h\u00e4r att den vill s\u00f6ka efter djur. N\u00e4r den st\u00e5r hos mig och tittar och f\u00f6rst\u00e5r att nu ska jag nog jobba snart. Att den s\u00f6ker av djur och vart kan det finnas djur. Sedan att den anpassar utg\u00e5ngen efter vart djuren \u00e4r n\u00e5gonstans. Att den vill ha kontakt med djuren men den vill inte st\u00f6ra djuren. Och sen komma upp bakom och n\u00e4r den kommer upp bakom s\u00e5 tar den upp djuren. Den visar sig och s\u00e4ger h\u00e4r \u00e4r jag och nu ska ni g\u00e5 \u00e5t det h\u00e5llet. Lugnt och best\u00e4mt. Ta kontakt med dem och sen b\u00f6rja driva dem. Det \u00e4r mycket som ligger i hunden. Det \u00e4r v\u00e4ldigt sv\u00e5rt att l\u00e4ra en hund naturliga utg\u00e5ngar om den inte har fallenhet f\u00f6r det.<\/p>\n\n\n\n

Varf\u00f6r ville du bli domare?<\/em><\/p>\n\n\n\n

\u2013 Jag var ju helt s\u00e5ld p\u00e5 det h\u00e4r med vallhund och att hantera djur med hj\u00e4lp av vallhund. Jag skulle inte ha ett enda f\u00e5r om jag inte hade vallhund. Men jag gillar verkligen f\u00e5ren ocks\u00e5. Det gjorde jag med n\u00f6ten med, men nu har jag bara f\u00e5r. Jag blev tillfr\u00e5gad och var kanske lite tveksam fr\u00e5n b\u00f6rjan. Jag t\u00e4nkte att det k\u00e4ndes som en stor uppgift. <\/p>\n\n\n\n

Lisbeth gick som aspirant, skuggd\u00f6mde och var med p\u00e5 domarkonferenser och blev en bland SVaK:s f\u00f6rsta kvinnliga domare 1990.<\/p>\n\n\n\n

\u2013 Det \u00e4r intressant. Man f\u00e5r ju se mycket hundar och mycket m\u00e4nniskor ocks\u00e5. Man ser hur b\u00e5de m\u00e4nniskor och hundar hanterar djur p\u00e5 olika s\u00e4tt. Allting inte \u00e4r svart och vitt p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. Det \u00e4r samspelet som \u00e4r s\u00e5 fascinerande. Jag tror att det \u00e4r det som har f\u00e5tt mig kvar i det h\u00e4r. Varenda litet nytt m\u00f6te mellan en hund och ett f\u00e5r, det \u00e4r ett nytt m\u00f6te. N\u00e4r de ska samtala med varandra, n\u00e4r hunden ska s\u00e4ga \u00e5t f\u00e5ret att nu ska du g\u00f6ra det h\u00e4r och f\u00e5ret ska k\u00e4nna, kan jag lita p\u00e5 den h\u00e4r hunden eller inte? De pratar om starka hundar och svaga hundar och s\u00e5 vidare. Men jag tror att det helt och h\u00e5llet handlar om att f\u00e5ren och djuren f\u00e5r f\u00f6rtroende f\u00f6r hunden. Det h\u00e4r l\u00e4ser djuren av v\u00e4ldigt snabbt.<\/p>\n\n\n\n

\"Lisbeth\n\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t<\/svg>\n\t\t<\/button>
Lisbeth Iller med vallhunden Roy. Foto: Maria Nyberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vad \u00e4r det som g\u00f6r att du forts\u00e4tter med vallning?<\/em><\/p>\n\n\n\n

\u2013 Jag tycker fortfarande att det \u00e4r s\u00e5 fascinerande. F\u00f6r alla hundar \u00e4r olika hundar, och alla m\u00f6ten med djuren \u00e4r ett nytt m\u00f6te. Man har n\u00e5gonting att l\u00e4ra sig hela tiden. Det g\u00e4ller att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 fram den b\u00e4sta m\u00f6jliga potentialen i varje hund. Vad har den h\u00e4r hunden f\u00f6r grundf\u00f6ruts\u00e4ttningar? Vad har den en bra fallenhet f\u00f6r och vad beh\u00f6ver jag tr\u00e4na mer? F\u00f6r att den ska bli b\u00e4ttre.<\/p>\n\n\n\n

\u2013 Nu har man f\u00e5tt en ideal bild av hur man vill att det ska se ut. Hur man vill att hunden ska agera. Den ska kunna jobba v\u00e4ldigt sj\u00e4lvst\u00e4ndigt med djuren samtidigt som den ska vara samarbetsvillig och styrbar. Allt det h\u00e4r, att f\u00e5 hundas alla egna anlag att blomma ut, de som \u00e4r bra. Och att f\u00f6rs\u00f6ka tona ner de eventuella egenskaper som inte \u00e4r s\u00e5 bra. Det \u00e4r ju s\u00e5 roligt att jobba med, inte minst unghundar.<\/p>\n\n\n\n

Text: Kicki Myrberg<\/p>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00f6dd och uppvuxen i G\u00e4vle hamnade Lisbeth Iller som 25-\u00e5ring p\u00e5 en gammal jordbruksfastighet i H\u00e4lsingland 1983. D\u00e4r m\u00f6tte hon b\u00e5de f\u00e5r och vallhund och ett liv hon ville forts\u00e4tta med. Hur kom det sig att du b\u00f6rjade anv\u00e4nda vallhundar och hur l\u00e4ngesedan \u00e4r det? \u2013 N\u00e4r jag kom till den d\u00e4r g\u00e5rden som st\u00e5tt […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":11854,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_view_id":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"class_list":["post-11855","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-aktuellt"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/svak.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/11855","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/svak.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/svak.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/svak.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/svak.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=11855"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/svak.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/11855\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":11861,"href":"https:\/\/svak.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/11855\/revisions\/11861"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/svak.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/11854"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/svak.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=11855"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/svak.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=11855"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/svak.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=11855"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}